Hege Sky Mokkelbost.                       Brinchmannsvei 11.  6510 Kristiansund N.     (oo47) 93221596        e-mail:  hege_sky@hotmail.com  

                                                                       Bichon Havanais og Malteser

   

 

 

                            

                                             

                                                         

Om Malteser
  • Allmänt
  • Tips för förstagångsägaren
  • Malteser och hälsan
 

Allmänt:
Vit elegant inte riktigt från Malta men dock från medelhavstrakten. Malteser är en elegant sällskapshund med lång och fotsid vit päls. Den passar utmärkt som sällskaps-hund för den pälsvårdsintresserade familjen. Det är en frisk ras som är lekfull och följsam och mycket anpassningsbar. Motionsbehovet är måttligt.
Maltesern är en ras som redan från början avlats fram som sällskap. Den långa silkeslena pälsen, den vita färgen och de vackra ögonen har gjort att rasen alltid har haft anhängare. Genom åren har maltesern förändrats mycket lite. Den är även idag en utpräglad sällskapshund. Rasen passar i en livlig barnfamilj om föräldrarna ser till att den inte blir någon leksak. Eftersom det är en liten hund tål den varken att trampas på eller att tappas i golvet.

Tips för förstagångsägaren:
Man behöver ingen hundvana för att skaffa en Malteser, men det är bra om man är intresserad av pälsvård. Uppfödaren kan visa lämplig kamnings-/borstningsmetod. Dessutom bör man vänja valpen vid tandinspektion- /tandborstning eftersom små raser lätt får tandsten. Om hunden redan som valp lär sig tolerera att ägaren borstar och skrapar tänderna kan man spara in många veterinärbesök. Alla hundar behöver ägare som har tid, och Maltesern är inget undantag. För en renodlad sällskapshund som denna är det viktigt att alltid få vara tillsammans med familjen.
Malteser och hälsan:
Generellt sett är Maltesern en frisk ras utan utbredda rasspecifika sjukdomar. Rasen ingår inte i något av Svenska Kennelklubbens hälsoprogram. Maltesern i Sverige Maltesern noterar inga stora registreringssiffror. År 1990 Registrerades 131 valpar, 1995 104 hundar och 1998 91 stycken. Det finns idag ungefär 46 aktiva uppfödare. Majoriteten av dessa har bara en kull per år.

 
         
  Vardag - Vardagsliv med Malteser:
  • Motion
  • Aktivering
 

Motion:
Maltesern har inget stort motionsbehov. Den vill gärna ha ungefär en timmes vardagsmotion, men kan även nöja sig med några små spatserturer runt parken vissa lugna dagar. Vill man ta med hunden i skog och mark har maltsern inga problem att hänga med, men en hund i full utställningspäls behöver i så fall papiljotteras eller kläs i overall. Det fastnar annars kvistar och barr i pälsen och hunden får svårt att ta sig fram, vilket förtar det roliga. Dessutom blir "efterarbetet” med att avlägsna skräpet jobbigt för både hund och ägare.

 

Aktivering:
Det finns flera exempel på malteserhundar som tycker om såväl lydnad som agility, vilket kan passa om ägaren är road av sådant. Men rasen kräver ingen regelbunden aktivering. Vanlig motion och utevistelse räcker för att maltesern skall må bra. Ensam hemma Att vara ensam några timmar är i allmänhet inget problem för en malteser. - det ska den klara, men bör förstås vänjas successivt från valpåldern. Naturligtvis tackar den inte nej till en ”hundkompis” – hunden är ju ett flockdjur. Men att slippa ”dela” flockledaren, det vill säga husse/matte, med andra ord inte dumt.
Motion och aktivering sammanfattning
- Lugna vardagspromenader
- Långa skogspromenader
- Lydnadsdressyr
- Agility

 
             
  Skötsel - Rasens vård och skötsel:
  • Pälsvård
  • Utfodring
  • Livslängd
 
Pälsvård:
För en hund som inte ska hållas i utställningspäls räcker det med en till två timmars pälsvård per vecka. Går man igenom pälsen dagligen och kontrollerar att inga tovor finns, behöver man inte sätta av särskilt lång tid till varje borstningstillfälle. Omkring ettårsåldern kan man behöva ägna lite extra tid åt kamning och borstning, eftersom det är en period då det lätt bildas tovor. Anledningen är att pälsen då övergår från valppäls till vuxenpäls. Man behöver en kam av stål med glesa taggar, en borste med stålpiggar och sviktande dyna, samt en liten mustaschkam.
När man badar maltesern ska man alltid använda balsam för att pälsen ska bli lättare att hålla tovfri och bli lättare att reda ut.
 

Är pälsen torr och sliten kan den behöva oljas in, och vill man ha den riktigt lång och vacker kan den utöver oljebehandlingen, papiljotteras upp. Fråga någon erfaren uppfödare eller utställare om hur du skall gå till väga. Maltesern behöver inte professionell pälsvård, om man med det menar inlämning på triminstitut.
Utfodring:
Matkostnaden beror på om man köper torrfoder i större förpackning eller småburkar med konserverad mat. Använder man torrfoder uppgår kostnaden till mellan 60 - 100 kronor per månad. Precis som hos oss människor finns förstås individer som äter allt. Det finns andra som är mer kräsna, men maltesern är i regel problemfri när det gäller mat. Det kan vara frestande att handmata en valp som "krånglar" på grund av tandömsning och ömmande mun. Men man får då tänka på att valpen kanske inte alls vill sluta med sin lilla "vana" när tandömsningen är avklarad.
Livslängd:
Små hundar blir oftast äldre än stora raser. Maltesern är en frisk ras, och tolv till fjorton års ålder är inget ovanligt för en malteser, många blir ännu äldre.

 
             
  Egenskaper och mentalitet:  

Maltesern är en följsam hund som lugnt kan ligga i sin bädd när ägaren är upptagen med annat. Så snart husse eller matte får tid att ägna sig åt hunden är dock maltesern genast redo för lekar och promenader. Det viktigaste för en sällskapshund är att få vara med familjen och delta i aktiviteterna som flockmedlemmarna gör. Malteserhundar kan vara stora personligheter. De lägger ner stor möda på att vara sina ägare till lags, och är därför vanligtvis villiga att lära sig saker. Man kan se många prov på deras intelligens. Enstaka exemplar kan bli så kallade enmanshundar, men de flesta tycker om hela familjen. I allmänhet är det inga som helst problem med sämjan om man har flera hundar. Visst "larmar" maltesern om det ringer på dörren, men de besökare som väl hälsats välkomna i hemmet av matte/husse brukar omgående räknas som vänner, och det är inte ovanligt att besökarna får så mycket uppmärksamhet av hunden att ägarna anfäktas av svartsjuka.

 


Maltesern charmar även "storhundsmänniskor" Det finns ett otal bevis på utpräglade "storhundsmänniskor" som ibland till sin egen förvåning charmats av maltesern och själva skaffat en. Naturligtvis finns hos maltesern, precis som hos människor, vissa individuella skillnader avseende temperament. Det är lätt att falla för en söt liten valp och låta den tex sova i sängen. Men man bör tänka sig för, det är svårt att senare i livet vänja av hunden med vanor som den fått som liten.

 
             
  Användning - Historik och användningsområde:  


Maltesern har från början varit, och är än idag, en ren sällskapshund. Rasen anses av många vara den äldsta dvärghundsrasen. I FCI-standarden anges medelhavsområdet/Italien som Malteserns hemland. Rasstandarden upplyser också om att namnet Malteser sannolikt härrör från det semitiska ordet "malet" som betyder tillflykt eller hamn. Detta ord återfinns i ett flertal ortsnamn runt Medelhavet: förutom Malta även ön Meleda och staden Melita. Även om Maltesern genom mer och mer sofistikerad pälsvård "stylats" om en del genom årens lopp, är den som rasbegrepp en av de äldsta man känner till. Vid utgrävningar daterade tusentals år före Kristus har man hittat avbilder av malteserliknande små hundar. Det troliga är att Malteserns förfäder följde med nomadstammar från Asien och genom Mellanöstern för att slutligen hamna i medelhavsområdet. Där kom det att stanna, "bortbytta" mot proviant och diverse förnödenheter.

 

Populär i konsten. Rasen blev tidigt populär hos antikens greker och romare. I en artikel publicerad i "Hundar och hundsport" för 50 år sedan, kallade baron C. Leuhusen maltesern för "den lilla snövita gengångaren från det gamla romarriket". De små vita hundarna uppmärksammades senare av den europeiska adeln, och många adelsdamer och kungligheter har avporträtterats med sina malteserhundar. Bland konstnärerna återfinns bl.a. Durer, Rubens, van Eyck och Goya. Anledningen till populariteten var inte enbart rasens skönhet och tillgivna natur. Stenslotten som aristokratin bodde i var kalla och dragiga; med små varma malteserhundar i famnen och under kjolarna lyckades man mota bort en del av vinterkylan. Bland malteserägare vi känner genom historieböckerna kan nämnas drottning Victoria, Marie Antoinette, Mary Stuart och Elisabeth I, dotter till Henry VIII. Lottades ut. Till Sverige kom de första malteserhundarna år 1909. De hette Gay och Joy, importerades från England och utlottades (!) på en Stockholmsutställning!!! Rasen har idag påtagliga likheter med de exemplar man kan se på gamla målningar. Största skillnaden är förmodligen pälsen, som på dagens utställningshundar ofta presenteras till fulländning, fotsid och längre.

 
             
  Avelsstrategi:
Denna avelsstrategi gäller all uppfödning och avel med Malteser, för såväl medlem som icke medlem i rasklubben.

Mål och Policy
  • Exteriör
  • Patella Luxation
  • Rinnande ögon
  • Navelbråck
  • Mentalitet
  • Avelsstruktur
  • Reproduktions- förmåga
  • Genetisk variation
  • Avelsdebut
 

Mål och Policy-
Rasklubbens ansvar är att förvalta och utveckla rasen. Denna avelsstrategi, är ett komplement till SKK:s grundregler och avelspolicy. Denna avelsstrategi gäller all uppfödning och avel med Malteser, för såväl medlem som icke medlem i rasklubben. Rasens utveckling grundas på uppfödarnas val av avelsdjur. Ärftlig variation är en förutsättning för rasens möjlighet till fortlevnad. Därför skall aveln vara målinriktad, långsiktig och hållbar. Med hållbar menas att den inte leder till brister avseende hälsa, mentalitet och funktion eller utarmar rasen på genetisk variation. Den enskilde uppfödaren har fulla ansvaret för sin avel. Avelsstrategi och avelsmål Malteser-Ringens avelsstrategi verkar för en frisk och sund Malteser med en god mentalitet, god allmän konstruktion och god exteriör. Detta kan endast ske genom att bara använda friska, sunda och rastypiska hundar i avel.

Malteser Ringen vill på följande sätt främja rasens utveckling
* Eftersträva friska, sunda och rastypiska Malteser.
* Värna om rasen glada och vänliga temperament, utan inslag av stress eller nervositet.
* Eftersträva en god hälsa som möjliggör ett långt liv.
* Fortsätta med att inhämta och följa upp information om rasens hälsostatus, exteriöra utveckling och mentala status.
* Lämna uppföljande information till uppfödare, hanhundsägare och medlemmar.
Därigenom hoppas vi kunna följa upp och föra rasens utveckling framåt i Sverige.
Exteriör-
Karakteristiska för Malteser är ”De tre mörka prickarna” ögonen och nostryffeln som bildar en triangel samt den långa, flödande silkeslena pälsen. Uppfödarna måste lägga stor uppmärksamhet på att motverka exteriöra ytterligheter genom att till aveln välja individer vilka i väsentliga delar överensstämmer med rasens standard. Hälsa I huvudsak är Maltesern en mycket frisk och sund ras utan speciella genetiska sjukdomar eller andra hälsoproblem. Uppfödarna måste dock hålla uppmärksamheten riktad på de dvärghundsspecifika problem som följer av rasens allmänna konstruktion.
Patella Luxation-
Inom rasen förekommer Patella Luxation. I nuläget är detta inte något stort problem, men uppfödarna måste ha uppmärksamhet på att inte använda individer med problem i aveln. Vårt mål är att hålla en fortsatt låg nivå så att inga ytterligare åtgärder behöver vidtas. Hund med konstaterad permanent patella luxation, skall inte användas i avel.

Rinnande ögon-

Inom rasen är det relativt vanligt med rinnande ögon. Individ som har mycket rinnande ögon bör beaktas vid val av avelsdjur.

 

Navelbråck-
är relativt vanligt förekommande hos Malteser. Uppfödarna bör ta hänsyn till detta vid val av avelsdjur. Smärre navelbråck påverkar inte djuret men individer med grava navelbråck bör inte användas i avel.
Mentalitet-
En Malteser måste fungera för sitt huvudsakliga funktionsområde som är som sällskapshund. För detta måste läggas stor vikt vid mentaliteten. En Malteser som visar bestående rädsla, aggressivitet eller ängslan gentemot människor bör inte användas i avel.
Avelsstruktur-
Det föds 50-100 valpar per år. Reproduktionsförmåga-
Uppfödarna måste sträva för att bibehålla rasens mycket goda reproduktionsförmåga. Naturliga parningar, naturlig valpning och tikens fullödiga omhändertagande av valparna skall prioriteras.
Genetisk variation-
Det har visat sig att många defekter på hund härrör från inavel. Genetisk variation är nödvändigt för att kunna motstå sjukdomar. Inavelsgraden på Malteser skall hållas så låg som möjligt. Malteser har en avelsbas som är större än den som för närvarande utnyttjats. Inavelsgraden för en planerad kull bör inte överstiga 6,25 % (i fem generationer enligt tabellmetoden). Att hålla inavelsgraden på en så låg nivå som möjligt i varje enskild kombination har mervärden, det bidrar till den genetiska variation inom rasen som är viktig.

Malteser-Ringen vill bidra till att bredda avelsbasen för Malteser genom att peka på följande punkter:
* Att göra om samma kombination vid fler än 2 tillfällen tillför inte rasen särskilt mycket.
* En enskild hanhund bör inte vara far till mer än 5-10 % av hundarna i sin generation. Antalet valpar för enskild hanhund beräknas utifrån genomsnittstalet man får fram för de senaste 3 föregående årens antal födda valpar.
* Genom begränsat utnyttjande av enskild hanhund strävar vi efter att bredda avelsbasen och den genetiska variationen inom rasen. Hjälp med inavelsberäkning på enskilda kullar kommer att finnas att få hos Malteser Ringens styrelse/programmet Lathunden.
Avelsdebut-
Hund bör inte gå i avel före 15 månaders ålder. En undre gräns för avelsdebut på hane respektive tik bör sättas för att de tilltänkta avelsdjuren skall nå tillräcklig psykisk och fysisk mognad. Det gynnar rasen, genom en högre avelsdebutålder hinner det tilltänkta avelsdjurens föräldrar också bli äldre och eventuella defekter/sjukdomar träda fram. Genom dessa åtgärder bör Maltesern inom 5 år vara väl dokumenterad med de positiva egenskaperna bevarade och en låg förekomst av ohälsa.

 
             
  Rasstandard:
RASSTANDARD FÖR MALTESER (Maltese) FCI Nr 65
ORIGINALSTANDARD
1989-11-27
FCI-STANDARD 1994-08-18; engelska SKK:s STANDARDKOMMITÉ
1996-01-10
URSPRUNGSLAND/- HEMLAND:
Centrala Medelhavsområdet/Italien
ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Sällskapshund
FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 9, sektion 1

BAKGRUND/ÄNDAMÅL:
Namnet Malteser innebär inte att rasen härstammar från ön Malta, då adjektivet maltesisk kommer från det semitiska ordet "malet", vilket betyder tillflykt eller hamn. Detta semitiska ord återfinns i en hel rad ortsnamn i och runt Adriatiska- och Medelhavet, som ön Méléda, den sicilianska staden Melita och även ön Malta. Rasens föregångare levde främst i sjöstäder runt centrala Medelhavet, där de jagade råttor och möss, vilka fanns i överflöd i hamnmagasin och fartygslastrum. Aristoteles nämner i sin lista över typer av hundar som förekom vid hans tid (384-322 f Kr), en sorts små hundar som han ger det latinska namnet "canes melitenses". Dessa hundar var även kända i det antika Rom som damernas favoritsällskap och lovordades av poeten Strabon (1:a århundrandet e Kr). Förekomsten av malteserhundar på talrika renässansmålningar visar dem vid eleganta damers sida i den tidens salonger.

HELHETSINTRYCK:
Maltesern skall vara en liten hund med långsträckt kropp, täckt med mycket lång, vit päls. Den skall vara mycket elegant med stolt och förnäm huvudhållning.
VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN:
Kroppslängden skall överstiga mankhöjden, dvs kroppen skall vara rektangulär. Huvudets längd skall vara som drygt halva mankhöjden.
UPPFÖRANDE/- KARAKTÄR:
Maltesern skall vara livlig, tillgiven, mycket foglig och mycket intelligent.

 

HUVUD:
Huvudet skall vara tämligen brett, något bredare än halva huvudets längd.
Skallparti:
Skallen skall vara något längre än nospartiet. Bredden vid ok-bågarna skall vara som skallens längd och följaktligen mer än hälften av huvudets längd. Sett ovanifrån skall kraniet vara mycket svagt äggformat. Skallen skall framifrån sett vara plan i sin övre del. Nackknölen skal vara mycket svagt markerad. Pannben och ögonbrynsbågarna skall vara välutvecklade. Skallsömmen skall vara så svagt markerad att den är osynlig. Skallens sidor skall vara något markerad.
Stop: Stopet skall vara mycket väl markerat.
Nostryffel:
Nostryffeln skall, sedd i profil, tvärt avsluta nospartiet. Den skall vara välutfylld, ha öppna, runda näsborrar och vara absolut svart.
Nosparti:
Nospartiets längd skall vara något kortare än hälften av huvudets längd. Sidorna skall vara parallella men nospartiet skall framifrån sett inte vara fyrkantigt emedan det gradvis skall öka mot skallen. Nosryggen skall vara rak med en väl markerad mittfåra. Området under ögonen skall vara väl utmejslat.
Läppar:
Framifrån sett bildar läpparna en svag kurva. De skall vara strama men inte djupa, läppfickorna skall synas. Överläppen skall möta underläppen så att underkäken är nospartiets synliga underlinje. Läppränderna skall vara helt svartpigmenterade.
Käkar/Tänder:
Käkarna skall vara normalt utvecklade och finmejslade. Underkäken skall ha raka sidor och får varken vara kortare eller längre än överkäken. Tandraden skall sluta i perfekt saxbett. Tänderna skall vara vita, välutvecklade och fulltaliga.
Ögon:
Ögonen skall ha ett livligt och uppmärksamt uttryck. De skall vara större än väntat, med en tendens till rundhet. Ögonlocken skall sluta väl an mot ögongloberna, som inte skall sitta djupt utan snarare i nivå med kraniet och vara endast svagt framträdande. Ögonen skall vara rakt ansatta och framåtriktade. Ögonvitorna skall inte synas. Ögonfärgen skall vara mörkt ockrafärgad med svart pigmenterade ögonlockskanter.
Öron:
Öronen skall ha nästan triangulär form med en bredd motsvarande ca 1/3 av dess längd. De skall vara ansatta högt över okbensbågarna, hänga tätt efter skallens sidor utan att vara märkbart styva.

HALS:
Trots att halsen skall vara täckt med riklig päls, skall nacken vara tydligt synlig och dess övre del skall vara välvd. Halslängden skall vara som ungefär halva mankhöjden. Halsen skall vara högrest och får inte visa lös hud.

KROPP:
Kroppen skall vara rektangulär.
Rygglinje:
Rygglinjen skall vara plan mot svansansättning.
Manke:
Manken skall vara höjd något över rygglinjen. Rygg: Rygglängden skall överstiga hälften av mankhöjden.
Kors:
Korset skall vara brett och långt och vinkeln mot horisontalplanet 10 grader.
Bröstkorg:
Bröstkorgen skall vara mycket lång, nå nedanför armbågarna och vara rymlig men inte med för rundade revben.
Svans:
Svansansättning skall vara i nivå med korset. Svanslängden skall överstiga hälften av mankhöjden. Svansen skall vara tjock vid roten och smal i spetsen och bilda en stor båge där svanstippen når ner mellan höfterna och nuddar korset. Svans som ligger an mot endera kroppssidan tolereras.

EXTREMITETER:
Framställ:
Frambenen skall ligga väl an mot kroppen, vara parallella och raka.
Skulderblad:
Skulderbladen skall vara tämligen långa och väl tillbakalagda.
Överarm:
Överarmarna skall vara längre än skulderbladen och så väl vinklade att de nästan är parallellt med kroppens medellinje.
Armbåge:
Armbågarna skall ligga parallellt med kroppens medellinje.
Underarm:
Underarmarna skall vara tunna utan framträdande muskulatur, dock med ganska robust benstruktur i förhållande till rasens storlek.
Handlov:
Handloven skall vara en vertikal förlängning av underarmen, vara rörlig och utan knotighet.
Mellanhand:
Mellanhanden skall vara kort och en vertikal förlängning av underarmen.
Tassar:
Runda, knutna och höga med svartpigmenterande trampdynor och svarta - eller åtminstone mörka klor.

 

BAKSTÄLL:
Bakstället skall ha robust benstomme och stuktur, sedda bakifrån skall bakbenen vara parallella och lodräta, från sittbensknölarna ner till tassarna.
Lår:
Låren skall ha hård muskulatur, längden skall understiga hälften an mankhöjden och bredden skall vara något mindre än längden.
Knäled:
Knälederna skall vara välvinklade.
Underben:
Underbenet skall vara något längre än lårbenet, fördjupningen mellan sena och skelett skall vara knappt märkbart och vinkeln mot lårbenet skall vara tydligt.
Has:
Hasleden skall vara välvinklad.
Mellanfot:
Avståndet från underlag till hasled skall vara något mer än 1/3 del av mankhöjden, mellanfoten skall vara lodrät.
Tassar:
Baktassar som framtassar.
RÖRELSER: Rörelserna skall vara flytande och te sig som om tassarna knappt nuddade marken, fria med kort och mycket snabbt steg vid trav.
HUD:
Huden skall vara stram och tätt åtliggande över hela kroppen. Den kan vara pigmenterad med mörka eller mörkt rödbruna fläckar, speciellt på ryggen. Huden på handlederna skall vara tunn.
PÄLS:
Pälsen skall vara mycket lång, på kroppen längre än hunden är hög över manken. Även på huvudet skall pälsen vara mycket lång och blanda sig med behåringen på öronen. Lika väl skall den vara lång i ansiktet och blanda sig med skägget. Den skall vara rak utan spärr av vågor eller lockar samt vara tät och hänga tungt, slätt efter kroppen utan att vara tufsig, eller ha ojämna tottar. En viss tufsighet är acceptabel på frambenen, från armbåge till tass och på bakbenen från knäled till tass.
Pälsstruktur:
Pälsen skall vara glänsande, silkig och utan underull.
Färg:
Rent vit en svag anstrykning av elfenbensfärg är tillåtet. Spår av blekt orange nyanser tolereras men är inte önskvärda.

STORLEK/VIKT:
Mankhöjd: Hanhundar 21-25 cm Tikar 20-23 cm. Vikt: Vikten skall vara mellan 3-4 kg.
MÅTTANGIVELSER:
Kroppslängden skall överstiga mankhöjden med ca 38 %.
Huvudets längd skall utgöra 6/11 av mankhöjden.
Stopet skall ha en vinkel av 90 grader.
Nospartiets längd skall vara som 4/11 av huvudets längd. Nospartiets djup skall vara drygt 20% mindre än dess längd.
Kroppslängden skall från skulderblad till sittbensknöl vara 38 % mer än mankhöjden.
Ryggens längd skall vara ca 65 % av mankhöjden.
Bröstkorgens omkrets skall vara 2/3 större än mankhöjden.
Skulderbladens längd skall vara som 1/3 av mankhöjden och vinkeln under horisontalplanet skall vara 60-65 grader.
Överarmarnas längd skall vara ca 40-45 % av mankhöjden, vinkeln nedanför horisontalplanet skall vara 70 grader.
Lhens längd skall vara nästan 40 % av mankhöjden.
Underbenet skall vara vinklat under horisontalplanet i 55 grader.
Hasleden skall vara vinklad framåt i 140 grader.

FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. -Skelögdhet -Kroppslängd som överskrider 43% av mankhöjden.

ALLVARLIGA FEL:
-Konvex nosrygg.
-Utpräglat underbett som stör nospartiets utseende.
-Mankhöjd hos hanhund över 26 cm eller under 19 cm.
-Mankhöjd hos tik över 25 cm eller under 18 cm.
-Utpräglade, eller för små divergenser mellan skallens och nosryggens plan.
-Total avsaknad av pigment på nostryffeln eller nos av annan färg än svart.
-Överbett.
-Utstående ögon.
-Total avsaknad av pigment på ögonlockskanterna.
-Avsaknad av svans, för kort svans medfött eller operativ.
-Krusig päls.
-Pälsfärg som inte är vit eller elfenbensfärg.
-Fläckar av annan färg, oberoende av ut bredning.

TESTIKLAR:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt